Jeopardy blues.

Elfte december. Hej.
Fast snart hej tolfte december, inte långt på dagen kvar.

Jag väntar på att Sara ska sluta sitt jobb och sätta sig på bussen mot nationalteatern. Då kommer jag möta henne där, och så ska vi vandra mot slottet och till wergelandsveien. Vårt nya lite tillfälliga hem hoppas jag.

Jag gör just nu ALLT på en gång. Flyttar till och flyttar från. Jobbar. Söker nytt jobb. Julmyser. Julhandlar. Planerar framtid och diverse annat.
Det är mycket nu.
Men det är bra.

Jag hoppas på BIT nu.
Det gör jag.
Som fan.
Hade vart GÖY.

Det är svårt ibland när man blir för sentimental, till exempel lyssnade jag på Thåströms senaste innan idag, plattan. Skebokvarn. Öppningsspåret, jävel vad man kan börja tänka inåt när man hör den låten.

Ska bli skönt att sluta på lagret för man har så mycket tid att tänka onödigt mycket, sånt som man aldrig tar upp till diskussion med andra eller som man ens tar upp riktigt till diskussion med sig själv. Utan det bara ligger där utan att omformuleras till riktiga tankar.
Mycket framtidstankar. Mycket tankar om vad saker och ting ska vara bra för egentligen.

Vad gör jag här?

En längtan som man ibland känner,
så svårt,
när man inte vet vad man traktar efter.

Sitter här i komplett tystnad.
Inte komplett, men med den så kallade tystnaden runt mig.
Vad jag hör är datorknappande, datortänkande, bilar, trikken som skramlar förbi borta på Thorvald M.gate, dörrgnissel, folk som pratar, en portsmäll, mer datortänk, mitt eget tuggummituggande.
Tystnad?
Icke


Icke


Icke vara
Att vara
eller icke


Svaret, är svaret frågan?


(dags att stänga ner, stänga av, tumla runt, prata strunt)